Jag vet att jag inte är perfekt, för det är ju ingen, ingen är perfekt!!
Jag har begått misstag som jag fått ångra starkt, jag har tagit steg i livet som inte varit de smartaste eller de mest positiva. Jag har sårat andra människor och jag har tillåtit andra såra mig.
Jag har felat och jag har syndat, jag har ljugit och jag har lurat.
Jag har felat och jag har syndat, jag har ljugit och jag har lurat.
Men vet ni vad jag vet? Att jag är mänsklig, att jag har lärt mig och jag lär mig ännu också.
Om man inte lär sig av ett misstag första gången och inte andra gången och definitivt inte den tredje eller de tusen kommande, då är det skammigt. Då har man inte förstått, då har man inte försökt och då har man inte förbättrats. Är det så svårt?
Är det så svårt att vara en god människa? Att våga lära sig, att erkänna sina misstag, att be om ursäkt och börja om? Kan man en vacker dag glömma? :
Livets stora gåta, att älska, glömma och förlåta.
Vi kan bara dömma oss själva, vi kan bara förändra oss själva, vi kan bara inse själva. Men vi kan bli tillsagda och tillrättavisad av andra, vi kan bli inspirerade av andra för att förändras och vi kan få hjälp att inse detta.
Visst skulle världen vara bättre då? Om vi alla hjälptes åt i livet...
Jag vill hjälpa och jag vill bli hjälpt.
